När jag var yngre pratade jag med min farmors mamma alltså min momi som var med i kriget som lotta om hur tryggheten var under kriget. Hon svarade genast att det fanns ingen trygghet.
De satte mig att tänka, hur det kändes att vara barn på den tiden när pappan var vid fronten och mamma fick stå i med alla uppgifter kring hemmet natt och dag. I staden var det allmän kaos och barnen såg när människorna dog runt omkring till exempel av bomber. Läget var hela tiden instabilt och man kunde aldrig veta när bombademangen började på nytt.
Onneksi nämä päivät ovat nyt takanapäin kiitos veteraanien. Ja meillä on onni asua turvallisessa, vapaassa ja itsenäisessä Suomessa ja toteuttaa unelmia ja haaveitamme, joten kiitos sotiemme veteraanit, että olette rakentaneet meille turvallisen kotimaan, josta me nuoret suurella kunnialla pidämme huolta nyt ja tuleveisuudessa.
Lyckligtvis är dessa dagar bakom oss och det skall vi tacka krigsveteranerna för. Vi är lyckligt lottade att vi kan bo i ett tryggt, fritt och självständigt Finland. Vi kan förverkliga våra drömmar och visioner, alltså ett tack till våra veteraner, för att ni har byggt upp ett tryggt hemland, som vi ungdomar skall förvalta med heder nu och i framtiden.
Oikein hyvää itsenäisyyspäivää kaikille!
En riktigt god självständighetsdag!